Berättelsen börjar såhär; Jag och pojkarna började gå till pianolektion, som vi alltid gör vid den tiden på tisdagar. För några veckor sedan möter vi en kille som vi alltid lyckats att stöta på varje vecka sedan dess. Påväg till pianolektionen, påväg hem från lekplatsen "the jungel" och påväg hem från pianolektionen. Några gånger har han gått med en kompis men för det mesta går han själv.
Det enda vi gjort är att möta blickar någon gång eftersom att det är det mest naturliga man gör när mn möter någon på gatan. Men idag när vi gick till pianolektionen så mötte vi killen igen och när vi är en armslängd ifrån varandra, slänger han ur sig - "Hi Baby, what's up?"
Jag hann inte ens svara, och jag ville inte ens titta på honom! Hela situationen var så förvånande och ovan att jag bara tittade rakt fram. Killen är inte så vacker och han är kortare än mig!
Det som var lite roligt från denna situation, var minen på minsta killen när han hörde killen säga så till mig. Hahah, den skrek "vem fan är han, och vad är det han säger!?!?!???"
Det skulle väl aldrig någon göra i Sverige, eller jo kanske på fyllan men aldrig mitt på blanka dan!
 |
| Ja gott folk, detta är mina nyårslöften....änsålänge, kanske lägger till något mer sen! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar